På livstid

Av Hans Fallada

På livstid skrevs i hemlighet under en fängelsevistelse 1944 men publicerades först 1950, efter Falladas död. Romanen som skildrar en affärsinnehavare som långsamt förlorar fotfästet och går under av sin egen alkoholism bygger på författarens egna erfarenheter.

Boken skrevs på ett anteckningsblock som smugglades ut från den anstalt för kriminella och sinnessjuka där Fallada hamnat efter ett påstått dråpförsök på sin frånskilda hustru. Romanen är både personlig och psykologiskt insiktsfull, och gestaltar med saklighet och humor författarens alkoholism och det förödande anstaltslivet.

HANS FALLADA – eller Rudolf Ditzen som var hans riktiga namn – föddes 1893 och avled 1947. Hans liv kom att bli mycket dramatiskt med inslag som dråp, förskingring, självmordsförsök, mentalsjukdom, alkohol- och narkotikamissbruk. Trots censur och politisk förföljelse valde Fallada att stanna i Tyskland under kriget och räknas numera som en av landets verkligt betydelsefulla 1900-talsförfattare, inte minst tack vare Ensam i Berlin (Lind & Co, 2012), Hur ska det gå för Pinnebergs? (Lind & Co, 2014) samt Varg bland vargar (Lind & Co, 2015). På livstid ges här ut i varsamt moderniserad översättning.

”…det är här någonstans som storheten i Falladas författarskap blir tydlig. Han värjer inte för något, han skriver verkligheten så skruvad som den ter sig och fångar därmed det inre kaos som råder i huvudpersonens hjärna. Inte många har klarat att vara så ärliga mot de inre demoner de brottats med.”

Maria Hamberg, Norrbottens-Kuriren

”[På livstid är] drabbande i all sin (förf)ärlighet. Jagberättaren skonar varken sig själv eller sina medmänniskor under sitt fall neråt och väcker reaktioner av typen småbarn i teatersalong som ropar ‘Sluta!’ eller ‘Göm dig!’ åt scenen.”

Nina Lekander, Expressen

”Med en sällan skådad psykologi skildrar Fallada här ett tragiskt levnadsöde baserat på egna upplevelser […] Aldrig har jag läst en roman som med samma djup och klarsynthet skildrar alkoholismen och dess psykologi: självförnekelsen, dödsdriften och det inre förfall som föregår det yttre.”

Carl Magnus Juliusson, LitteraturMagazinet

”en skakande, infernaliskt träffsäker skildring av det alkoholmissbruk och anstaltsliv som Fallada själv hade rik erfarenhet av […] På livstid är en smärtsamt mörk berättelse men alls inte humorfri. I kapitlen som så inlevelsefullt gestaltar den drucknes irrationella logik firas stundtals komiska triumfer. Alla som någon gång har hamnat på fel sätt i alkoholens famn kan nog känna igen sig. Och de andra – som lyckats undvika det – får med Falladas roman en chans att lära känna ytterligare en sida av mänskligt leverne.”

Johan Werkmäster, GöteborgsPosten

”När det gäller drogberoendet, som gör boken både till en fallstudie och ett ödesdrama, spelar Fallada ut all den förmåga han äger till närbilder, som emellanåt kan bli både frånstötande och skrämmande. Men allt är också genomfört med en imponerande skicklighet, som fångar uppmärksamheten och håller spänningen på topp. […] Att ha kunnat skriva om detta så livfullt, medryckande och tänkvärt som Fallada gör, är dock bara en stor författare förunnat.”

Bo-Ingvar Kollberg, Upsala Nya Tidning

”Mer än halva boken ägnar Fallada åt tillvaron som inlåst, en variant av helvetet med svält och misär. Han skriver stillsamt inlevelsefullt och trovärdigt, med mångårig erfarenhet av att vara inspärrad. Boken kom till 1944 då han satt på kriminalanstalten Altstrelitz i Mecklenburg – dömd för att i berusat tillstånd ha försökt skjuta sin exfru.”

Hans Olov Ohlson, Norrländska Socialdemokraten

Utgiven: 08-10-2015 Översättning: Knut Stubbendorff