Precis när du trodde att du sett det sista av Barry Trotter, viftar världens mest irriterande trollkarl med sin stav igen och återvänder med hjälp av mygel-magi i en helt ny bok.
Barry, nu 38 (på sitt elfte), reser den här gången tillbaka till Haggwårtas skola med sin fru för att skriva in sin Muddlarälskande son Nigel, 11 (på sitt trettioåttonde), som är ungefär lika magiskt begåvad som en plastgaffel. Men faran lurar runt hörnet. Plötsligt dör skolans rektor. Vem kan ligga bakom? Och vem bryr sig? Ingen var särskilt förtjust i rektorn i alla fall. Barry och hans fru blir utsedda som tillförordnade rektorer på skolan och gör sitt bästa för att inte fördumma eleverna mer än nödvändigt. Men återigen lurar faran runt hörnet. Som av en händelse – en händelse som är så idiotiskt långsökt att den bara kan höra hemma i en billig roman som försöker dra nytta av ett populärkulturellt fenomen och därmed tjäna ytterligare en snabb hacka – så drabbas Barry av regression. Hans utveckling går baklänges, genom tonårens fasor (inklusive finnen som inte ville dö) och det tycks inte finnas någon ände på eländet …