Poesi kan vara finstämd, nyanserad, vacker och … riktigt usel. Nödrim, tonårsångest och högtravande hyllningsverser är bara några av alla de saker som kan ställa till det. Ibland blir det till och med så illa när man kombinerar hjärta och smärta att det får en rent komisk effekt, vilket sällan var meningen från början.
I den här boken finns de absolut sämsta dikterna samlade. Det är pinsamt uselt och hur kul som helst. Okända oförmågor varvas med patetiska poeter som tiden sprungit ifrån, och bland sidorna finns även en och annan erkänd och duktig författare som gjort stilistiska snedsteg. Läs boken för att få dig ett gott skratt eller sök tröst i att det finns så mycket sämre dikter än dina egna ungdomsalster som du gömt längst ner i byrålådan.
Många av dikterna i denna bok skrevs en gång i tiden på fullaste allvar och med de ädlaste motiv. Men vad som då var djupt känt och stort tänkt har med tiden blivit löjeväckande och komiskt. Som Erik Ofvandahls beskrivning av en simuppvisning:
Kling klingeliklang.
Jag vill ta mig en tjang:
En flicka som står där på badhustak!
Som man kan skåda båd fram och bak!