Äntligen har Djävulen skrivit sina memoarer!
Här berättar han öppenhjärtigt om sitt liv, om människor han mött och om vilka som bor hemma hos honom. (”Helvetet har av någon anledning uppfattats som ett ställe med mindre bra standard och begränsade möjligheter till förströelse.”)
Djävulen talar också om hur han lurat sin förre Chef, när denne skapade världen. (Det var Djävulen som föreslog att människor skulle åldras och att det skulle finnas olika religioner och hudfärger.)
Djävulen går igenom och kommenterar både De tio budorden och De sju dödssynderna. Han avslöjar vilka människor som nått framgång och berömmelse i livet genom att sälja sin själ till honom. Han berättar även om vad han hade velat bli i stället för djävul och i kapitlet ”Det är roligt att jävlas” talar han om vad han hittat på för att göra människors liv besvärligare. (Bland annat krig, telefonförsäljare, klamydia och tekniska bruksanvisningar.)
Djävulen minns små högtidsstunder i sitt liv och studieresor han gjort till jorden. Han berättar hur en vanlig dag i Helvetet ser ut och han funderar på om fler människor borde hamna i Helvetet och i sådana fall vilka. Dessutom avhandlas hans kontakter med Himlen och Sankte Per.
Vi kan också läsa den gripande berättelsen om tvillingbröderna Nilsson, som levde helt olika liv, men vem hamnade var?
Efter att ha läst denna skrift kan man bara instämma med Sankte Per i förordet: ”Fan vilken bok!”