Militärhistorien är bräddfylld med berättelser om nedbrända krigszoner, leråkrar, ruinstäder och djungler. Men i stort sett bara ett betydelsefullt slag har utspelat sig i ödemarken kring en landsväg, omgärdad av isiga skogar och midjedjup snö, under långa mörka vinternätter enbart upplysta av månskenet.
Vid Raatevägen nära den ryska gränsen i mellersta Finland inringade och utplånade finländarna två fastfrusna, tungt utrustade och numerärt överlägsna sovjetiska divisioner under finska vinterkriget (1939– 1940). Världsmedierna rapporterade snart om den osannolika framgången.
Hur uppfattades blodbadet av fotsoldaterna på den finska och den sovjetiska sidan? I den prisbelönta Döden vid Raatevägen skildras det ofantliga kaoset som det stora slaget ledde till, där huvudrollerna inte spelades av militära befälhavare utan av helt vanliga soldater som kämpade i ett ”nedfruset helvete”.
”Boken ger nya perspektiv […] Keskisarja presenterar baksidan av de beryktade striderna, individernas öden och dystra händelser funna i arkiven och memoarer, som att avsiktligen avrätta sina egna. […] Genom boken löper ’folkets historia’ som växlar mellan individuella öden och de större sammanhangen.” Helsingin Sanomat
”Boken ger en ärlig och klar bild […] Legenden om vinterkriget har gjorts mänsklig genom det använda källmaterialet.” Kainuun Sanomat
”Boken saknar allt patos och smicker om den stora segern. Istället finns en genuin förundran och respekt för uthärdandet av de hårda krigsförhållandena på båda sidor om frontlinjerna. […] Döden vid Raatevägen gör rättvisa åt de som förtjänar den: vanligt folk.” Yle Lappi
”Fakta berättas som i Peter Englunds Poltava på ett sätt som intresserar en större publik. Keskisarja fokuserar på människor, utvecklar scener, presenterar talande detaljer […] han växlar suveränt mellan de individuella ödena och den större bilden.” Kanava
