”Jag är en sjuk människa … arg och elak. En motbjudande människa.” Så inleds En underjordisk dagbok, den kanske mest säregna av alla Fjodor Dostojevskijs böcker.
Romanens dagboksskrivare och berättare är en före detta tjänsteman som dragit sig tillbaka till sitt kyffe i utkanten av Sankt Petersburg sedan han fått ett mindre arv. Här isolerar han sig – går under jorden – och gör i sin dagbok häftiga utfall mot den samtid som han inte vill – eller kanske snarare inte kan – inordna sig i.
Han funderar över just skillnaden mellan att vilja och att kunna, och tänker fritt på ett vis som känns omvälvande än i dag.
Barbara Lönnqvists hyllade översättning gör den arma men okuvligt upproriska dagboksskrivaren till en medmänniska vars röst hotar att drabba oss med en kraft som kan förändra liv.
