I nära ett halvt århundrade löpte kalla krigets hetaste front genom Berlin. Från sommaren 1945 till 1990 utkämpade Nato och Warszawapaktens underrättelsetjänster ett hemligt krig.
Tyskar fanns på de båda sidorna: till exempel Erich Mielke i östtyska Stasi och Reinhard Gehlen i västtyska Bundesnachrichtendienst.
Byggandet av Berlinmuren 1961 förändrade den politiska situationen, men staden förblev kalla krigets spioncentral ända till den fredliga revolutionen 1989. Här beskrivs spionernas spektakulära framgångar såväl som deras monumentala misslyckanden.