Det här är en bok som i korta stycken handlar om det mesta i livet: ungdomen, döden, kärleken, barndomen, åldrandet, barnen, vänskapen, kroppen, minnet, skräcken och lyckan.
Men allt detta behandlas ur ett speciellt perspektiv – nämligen hur det kan upplevas för den som är mellan 55 och 60. Det är en fas i livet då man ännu inte är gammal, men det man långsamt måste komma till tals med är att man är en annorlunda sort än de unga, och att det är just ålderdomen man har framför sig.
Tomas Lappalainen har skrivit en både allvarlig och humoristisk bok fylld av tankar om en livsfas som i den svenska kulturen är något av en vit fläck på kartan.
