I Emmanuel Boves roman Mina vänner (1924) möter vi krigsveteranen Victor Bâton. Han har återvänt till Paris efter första världskrigets slut och försöker återvinna det liv han en gång hade. Han vill inte jobba och tillbringar dagarna i stadens arbetarkvarter där han söker tillfälligt boende, billiga måltider, kärlek och vänskap. Allt utan större framgång.
Victor har en vag längtan efter någonting annat, en okänd värld, en händelse som i ett slag ska förändra hans bedrövliga tillvaro. Han älskar att sitta ensam och sorgsen. Men han vill också framkalla medlidande hos mer lyckligt lottade människor. Och allra mest längtar han efter förtrolighet, efter mänsklig närhet.
Bove tecknar ett tragikomiskt porträtt av en människa i samhällets periferi, som där försöker upprätthålla något slags värdighet. Författaren lär själv ha kallat boken en roman om fattigdomens ensamhet. Mina vänner prisades i sin samtid av litterära storheter som Rilke, Gide och senare även Beckett. Än i dag är det Boves mest kända verk.