Får man erkänna att det är tråkigt att leka med sina barn? Ja, tydligen.
Att läsa Mitt perfekta liv är som att ta en kaffe med sin bästis – personligt, hämningslöst och fruktansvärt roligt. Magdalena Graafs nya bok är fylld av smärtsamt igenkännande läsning om fasadmorsor, bristande sexlust och den tröstlösa kampen mot kråksparkar och manchesterbröst. Men den handlar också om livets små lyckostunder, när man överlevt såväl skilsmässa som hjärnblödning och barnen och den nya kärleken får tillvaron att kännas ljus igen.
Mitt perfekta liv är både rolig och allvarlig, tankeväckande och knäpp. Magdalena bjuder bland mycket annat på dråpliga och intressanta erfarenheter om frireligiösa mödrar och moderna familjebildningar, och berättar även om hur man förpestar tillvaron för en busschaufför som försökt döda ens hund.
Budskapet är tydligt: Alla ni kvinnor som brottas med dåligt samvete över att inte lyckas hålla reda på varenda fotbollsträning, göra näringsrika matsäckar och samtidigt hålla sig i trim och vara eldiga älskarinnor – ni duger hur bra som helst ändå. Ingen jävel är perfekt.
