Grönt och blått möts i Stockholm; parker, promenader och trädgårdar utmed Riddarfjärdens stränder, sund och kanaler. Men grönt och blått är inte bara vackert utan också livgivande komponenter i en storstad. Under 1900-talets sista decennier har stadsplaneringens fokus alltmer flyttats mot ”det gröna” – kretsloppstänkande och energisnålhet. Träd, buskar, gräsytor och blommor är vackra, men syresätter också stadsluften, renar och balanserar storstadslivet för stockholmarna.
Samfundet St. Eriks årsbok undersöker stadens gröna perspektiv, både de vi ser dagligen och de långsiktiga för stadsplanering, ekonomi och hälsa.
”Walkability”, en energisnål promenadstad är framtidsperspektivet, skriver Alexander Ståhle, forskare i modern stadsplanering.
Det gröna i staden är en resurs med budgetpris och inte en dyrbar satsning på en trendfråga, skriver Sara Borgström, socioekologisk forskare.
1800-talets snabbt växande stenstad planerade parker och trädgårdar, lekplatser och kolonilotter för att kompensera stadsbornas torftiga miljö och erbjuda rekreation och egna kompletterande trädgårdsprodukter. Idag är kolonirörelsen återigen en av de mest växande folkrörelserna, men med nya och ofta långväga odlare.
Karine Mannerfelt skriver om koriander hos kenyansk-svenska Kellen, som också använder ett svenskt ”ogräs”, löktrav, i soppa och sallad.
Åsa Wilke tittar in i miljonprogrammets praktiska, lättskötta trädgårdar och hos dagens mer individualistiska trädgårdsentusiaster.
”Älskade parker!” skriver Torbjörn Andersson, om stadens flitigt och året runt använda gräsmattor och lundar.
Dan Hallemar funderar över stadens lekparker – kanske monument över barnens plats i samhället?
Spårvagnens renässans, de gröna kilarna som barriärer eller tillgång, samt dagens ”gröna” stockholmare, miljömedveten med stressad – det våras för St. Eriks årsbok som utkommer när löven faller i november.