Vid Grand Central Station där satt jag och grät utkom första gången 1945 och har sedan dess utkommit i många upplagor. Den räknas i dag inte bara som en klassiker i sin genre utan som ett av de absoluta mästerverken i nittonhundratalslitteraturen.
Berättelsen om den unga Elizabeths kärlek till sin diktare är som en feberdröm. Det går inte att skilja minuter från timmar eller veckor från månader. Tiden är satt ut spel och existerar endast i förhållande till den älskades närvaro eller frånvaro. Och likt en nykläckt fågelunge är Elizabeth helt uppfylld av sin önskan att få det enda primära behovet tillfredsställt – kärlekens föda eller svältdöden.